God morgon är väl en bra start. Igår blev det jobb som vanligt, men inte idag. Ikväll blir det utgång. Roligt ska det då bli. Det är ju Deborahs sista helg här så. Jag har en fullspäckad dag, först stan med min mamma, sen så blir det fika med Anton om jag hinner, sen hem färga håret rött igen, fixa mig, äta mat, sedan förfest och tillslut krogen.
Ikväll ska vi dricka som att det inte finns någon morgondag som Deborah sa igår på jobbet. Eftersom att det är sista helgen så ska vi ha hur kul som helst, även om det blir cleo ifall jag och Johanna inte tar oss in på Allstar. Måste ringa Johanna kom jag just på, men det är alldeles för tidigt, hon skulle nog bli lite sur om jag ringa 09 05. Så det får vänta någon timme.
lördag 27 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Ibland kan jag förundras över hur fort tiden går egentligen. För några år sedan hade jag sagt att tiden går så sakta. För det kändes som det då. Jag längtade så otroligt mycket efter saker. Det kändes nästan som att tiden stod stilla.
Båda låtarna påminner mig om andra tider, tider som jag aldrig trodde skulle ta slut. Den första lyssnade jag på när allt handlade om "han" Den som sårade mig så otroligt mycket. Nu är det nostalgi att tänka på det. Att allt var så svart, så mörkt.
Den andra låten påminner mig om Emil, jag var 16 och han 17 när v träffades och när vi blev tillsammans. Hela låten kanske inte stämmer nu på oss. Vi var vänner efter. Men jag har mitt ställe där jag kan sakna honom. Och jag saknar honom hela tiden. Han var en av mina bästa vänner, på vårat sätt. Vissa dagar är så otroligt tunga utan honom. Det finns så mycket jag vill prata med honom om. Det är så tungt att gång på gång påminnas om att han inte finns kvar. Det är varje dag när jag kommer på, åh det där vill jag berätta. Då plockar jag upp telefon för att ringa för att sedan komma på mig själv att det inte går.
Det finns dagar då jag inte vill göra något. Jag orkar inte göra något, jag gör inte ens mitt skolarbete som jag måste göra. Det är det tyngsta dagarna. Men som vanligt är jag alltid glad på utsidan. Det är ingen som ser det. Jag har blivit väldigt duktig på att dölja vad jag känner. Jag har några års erfarenhet nu.
Båda låtarna påminner mig om andra tider, tider som jag aldrig trodde skulle ta slut. Den första lyssnade jag på när allt handlade om "han" Den som sårade mig så otroligt mycket. Nu är det nostalgi att tänka på det. Att allt var så svart, så mörkt.
Den andra låten påminner mig om Emil, jag var 16 och han 17 när v träffades och när vi blev tillsammans. Hela låten kanske inte stämmer nu på oss. Vi var vänner efter. Men jag har mitt ställe där jag kan sakna honom. Och jag saknar honom hela tiden. Han var en av mina bästa vänner, på vårat sätt. Vissa dagar är så otroligt tunga utan honom. Det finns så mycket jag vill prata med honom om. Det är så tungt att gång på gång påminnas om att han inte finns kvar. Det är varje dag när jag kommer på, åh det där vill jag berätta. Då plockar jag upp telefon för att ringa för att sedan komma på mig själv att det inte går.
Det finns dagar då jag inte vill göra något. Jag orkar inte göra något, jag gör inte ens mitt skolarbete som jag måste göra. Det är det tyngsta dagarna. Men som vanligt är jag alltid glad på utsidan. Det är ingen som ser det. Jag har blivit väldigt duktig på att dölja vad jag känner. Jag har några års erfarenhet nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)