1 år med Ila!

Idag är det ett helt år sedan vi hämtade Ila i sikfors. Helt otroligt vad tiden har gått fort. Jag var så otroligt lycklig den dagen. Så mycket som har hänt sedan dess. Så mycket med henne och så mycket med livet. Hon ger mig verkligen anledning att gå upp på morgonen och fortsätta.

Mamma frågade igår om jag kunde låta dom ha kvar Ila så kunde dom köpa en ny hund åt mig när det var dags. Aldrig i livet. Inte för att frågan var seriös. Men jag vet att dom kommer sakna henne otroligt mycket när jag väl flyttar. Pappa som inte ville ha någon hund, hah.

243

Det här är det 243 inlägget jag skriver i år. Har tydligen varit lite segt med inlägg har jag nu insett. Men vad gör man när man inte orkar skriva i bloggen?

Har funderingar på att ta bort den. Har ändå inget vettigt att skriva i den. Men då måste jag spara alla inlägg som jag skrivit, så det är ett projekt. Vi får se om det händer.

Nu har min hund iallafall åkt på diarre. Verkligen mysigt. Funderar på att dra mig till apoteket och köpa ett medel som finns för hundar om dom är dåliga i magen. Måste bara ringa Hannah och fråga henne vad tusan det är.

Vinter

Just nu är det kallare än på länge i lule. Det är en riktig plåga att sätta foten utanför porten. Ila känner samma sak. Hon vill bara göra bort sina pinkande och bajsande så hon kan gå in och lägga sig i värmen.

igår blev det som vanligt jobb. Har inget emot att jobba. Bortsett från när man har planer på andra saker som jag hade. Fin middag med killarna. Men jag mötte upp dem efter jobbet på Bishops. Det var faktiskt väldigt roligt. Sen så har Love tagit sig tillbaka till Lule över julen/nyår. Har saknat han lite grann. Det märks när en ur gänget försvinner.

Kanske, kanske, så blir det sjuksköterska till våren.

Jobb på schemat

idag är det jobb som gäller. börjar rätt sent, men vi har mycket folk, vilket är skönt, för då går timmarna fort. Igår var jag och Deborah och såg på plannja. Första gången för mig första gången för Deborah. Vilket är väl lite sorligt för mig? med tänke på att jag har bott i Lule snart 20 år. Fast det är väl mer sorligare?

Nåja, jag sitter varje dag och väntar på att studera.nu ska skicka ett mejl som säger om jag har blivit antagen eller om jag ligger bra till i reserv.

Jag glömmer medvetet

Jag har kommit fram till att jag väljer att glömma. För då gör det inte lika ont i mig. Men när jag väl kommer ihåg. Jag vill bara ställa mig och skrika rakt ut. Men det går inte. Det är så precis nu. Ska sova för första gången utan anton på flera flera veckor. Jag vill inte. För då kan jag inte somna tryggt och veta att han finns där på morgonen.

Så jag la mig i sängen. Jag har legat vaken länge nu och försökt sova. Men det går inte. Det enda som jag tänker på är hur mycket jag saknar Emil. Jag saknar honom så otroligt mycket. Jag saknar våra telefon samtal eller msn samtal. Jag kunde ju prata med dig om allt. Våra onödiga samtal och våra viktiga. Det känns som att du är kvar. Men att vi inte har pratat på länge. Jag kommer aldrig att kunna ta bort dig från msn eller ditt nummer från min mobil. Du betyder så jävla mycket för mig fortfarande. Du kände mig rätt igenom.

Livet går vidare, men jag stannar upp hela tiden och tänker på dig. Allt fortsätter som att inget har hänt. Men det har hänt. Jag vill bara spola tillbaka tiden. För två månader sedan. Eller balen. Sista gången vi sågs. Vår sista kram innan jag for iväg till skolan för att ta studenten och du stannade kvar. Allt påminner om dig. Småsaker, från när vi var tillsammans. Eller bara sånt som jag visste att du gillade. Jag önskar att jag hade fått berätta vad Saga hade klätt ut sig till på halloween. Du hade älskat det. Monstret som stjäl våra sockar.

Hur ska jag ta mig igenom det här? Jag har förlorat en vän. Det kommer ta så himla lång tid innan det slutar krama åt mitt hjärta. Då jag inte vill börja gråta varje gång jag tänker på dig eller pratar om dig med någon annan.

Jag började skriva ner mina minnen av oss, dig. Det var först tänkt att vara till mig. Men jag ändrade mig efter ett tag. Gav Lena det jag hade skrivt. Jag vill att hon ska ha bra minnen av oss. Jag ska fortsätta skriva i den varje gång jag åker upp till jokkmokk. Jag tror även att jag ska ta och skriva en egen som bara är för mig. Så att jag kan ta upp den om några år och minnas allt. Allt det bra som fanns där.