Jag har kommit fram till att jag väljer att glömma. För då gör det inte lika ont i mig. Men när jag väl kommer ihåg. Jag vill bara ställa mig och skrika rakt ut. Men det går inte. Det är så precis nu. Ska sova för första gången utan anton på flera flera veckor. Jag vill inte. För då kan jag inte somna tryggt och veta att han finns där på morgonen.
Så jag la mig i sängen. Jag har legat vaken länge nu och försökt sova. Men det går inte. Det enda som jag tänker på är hur mycket jag saknar Emil. Jag saknar honom så otroligt mycket. Jag saknar våra telefon samtal eller msn samtal. Jag kunde ju prata med dig om allt. Våra onödiga samtal och våra viktiga. Det känns som att du är kvar. Men att vi inte har pratat på länge. Jag kommer aldrig att kunna ta bort dig från msn eller ditt nummer från min mobil. Du betyder så jävla mycket för mig fortfarande. Du kände mig rätt igenom.
Livet går vidare, men jag stannar upp hela tiden och tänker på dig. Allt fortsätter som att inget har hänt. Men det har hänt. Jag vill bara spola tillbaka tiden. För två månader sedan. Eller balen. Sista gången vi sågs. Vår sista kram innan jag for iväg till skolan för att ta studenten och du stannade kvar. Allt påminner om dig. Småsaker, från när vi var tillsammans. Eller bara sånt som jag visste att du gillade. Jag önskar att jag hade fått berätta vad Saga hade klätt ut sig till på halloween. Du hade älskat det. Monstret som stjäl våra sockar.
Hur ska jag ta mig igenom det här? Jag har förlorat en vän. Det kommer ta så himla lång tid innan det slutar krama åt mitt hjärta. Då jag inte vill börja gråta varje gång jag tänker på dig eller pratar om dig med någon annan.
Jag började skriva ner mina minnen av oss, dig. Det var först tänkt att vara till mig. Men jag ändrade mig efter ett tag. Gav Lena det jag hade skrivt. Jag vill att hon ska ha bra minnen av oss. Jag ska fortsätta skriva i den varje gång jag åker upp till jokkmokk. Jag tror även att jag ska ta och skriva en egen som bara är för mig. Så att jag kan ta upp den om några år och minnas allt. Allt det bra som fanns där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar