Äntligen hemma igen, det har inte hänt så mycket spännande de korta dagarna i Södra Orrbyn, har fått göra ungefär samma saker som förra veckan, fast en kviga hade kalvat under natten så vi fick ta skottkärran och hämta ungen och mamman, så nu har de de bra. Får arbeta där nån helg och under lov så me is happy :) Så nu har jag fixat mig deltidsjobb om man ska säga så. Perfect.
Jag har har knappt haft tid att tänka på nått annat än lagårn men när jag har haft tid över som inte har gått till att sova och äta så har jag tänkt på dig älskling hur jobbigt det kommer att bli senare till sommaren. Jag vill inte, vill inte att du ska lämna mig här. Jag pratar som om det lättvindigt, men gud det kommer att göra så ont. Jag vet att det är länge till sommaren, men det är bara några månader kvar dit och det är inte nog med tid för att jag ska bli less på dig. Snälla stanna vill jag bara skrika men jag håller det inne. Jag vet att det är vad du vill, att fara ner till umeå, och jag vill inget hellre att du ska göra det som du vill mest. Men kan jag inte få vara lite egoistisk och tvinga dig stanna? Jag kommer inte be dig stanna, det vet jag att du aldrig kommer att göra, hur bra vi än har det. Så när tiden är inne, kommer jag säga hej då. Och vara ledsen i vad som känns hundra år. Men det kommer att försvinna (hoppas jag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar