Idag vaknade jag lättad, glad, som att en sten hade lyfts från mitt bröst. Det var länge sedan jag kände så här, verkligen länge sedan. Det kändes som att jag äntligen var utvilad. Har inte varit så här på länge, varje dag jag har vaknat har jag varit trött och sliten, för allt. Det kanske är så enkelt ändå. Ringde till Emil igår och pratade med honom om allt, så nervös, så ont i magen, så ont i magen. Har knappt vågat prata med honom för jag har haft dåligt samvete. Men nu mår jag bra igen, tack Emil.
Jag är kär och det känns äntligen bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar