Kl är 00 54 och jag kan inte sova. Det känns som att jag är rädd för att somna, för att drömma. Jag har haft otroligt mycket drömmar dom senaste tre dagarna. En del bra och en del dåliga. Fast dom som är bra blir atuomatiskt dåliga. För det är drömmar om dig, och jag blir så besviken när jag vaknar. När det är dåliga drömamr så vill jag inte somna om. Jag vill ha dig här, bredvid mig, lugna mig, säga att allt kommer bli bra. Lägga dig ner brevid mig i sängen och bara hålla om mig, känna din kropp, känna värmen från den. Veta att jag inte är ensam.
För vet ni vad, det är just det jag känner mig. Ensam. Så här illa har det aldrig varit förut. Jag hatar ensamhet. Jag klarar mig bra utan någon, jag är inte den typen som blir ensam. Jag har aldrig problem att sova själv, att vara själv. Tvärtom jag är bra på att vara ensamvarg. Men nu är det något som har smygit sig på mig och ensamheten drar mig inåt. Jag önskar att det bara kunde försvinna..
För jag hatar känslan av ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar