saknaden slog hårt idag. Riktigt hårt. Ila försökte att tvätta bort mina tårar. Hur kan man ha en så underbar hund?
Det kom så plötsligt, det har känns bra i några dagar. Men inte idag. Det var en våg, när jag tittade på Ila, pussade på hennes huvud. Då insåg jag allt.
Jag kommer aldrig få pussa på dig igen, aldrig se ditt leende. Aldrig få titta på dig på morgonen innan jag far till skolan, aldrig mysa med dig och Ila igen.. Så många saker jag aldrig kommer få göra igen med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar