Tankar

Det var verkligen inte såhär jag hade tänkt att allt skulle se ut idag. Det var verkligen inte såhär jag trodde att mitt liv skulle vara om ett år. Fast jag vet inte heller vad jag trodde att det skulle se ut.

Förra året vet jag att jag tänkte jobba i ett år inann jag skulle söka mig in på högskola. Sen ändrade jag mig när det blev lågkonjuktur. insåg att jag behövde börja plugga direkt istället. Nu ett år senare. Så har jag inte tagit mig in på den utbildningen jag ville plugga. Jag har inget jobb. Det känns inte som att jag kommer få ett jobb heller. Jag orkar inte vara psoitiv längre. jag vet fan inte vad jag ska göra. Alla flyttar iväg, ska plugga eller resa. Eller så har de ett jobb. Vad ska jag ta mig till?

Anton flyttar snart till uppsala, så fort han har fått en lägenhet ungefär. ingen av oss kommer ha pengar att åka och hälsa på varandra. Och jag kommer sakna honom alldeles för mycket.

Om ett halvår kanske han får tag i en större lägenhet, om jag får jobb i uppsala så kan jag flytta dit då.

Om ett halvår så kan jag söka igen till vårterminen, så jag får se om jag kan ta mig in någonstans. Annars så måste jag vänta till nästa år.

usch, jag orkar inte vara positiv. Jag kommer sitta hemma i ett halvår, inte kunna göra något. Toppen. Måste vänta på att mitt liv ska börja.