Nollställd

Idag har det snurrat en hel del tankar i mitt huvud.
Men just nu så är jag helt nollställd. Jag orkar inte. Orkar inte tänka på nått. Helt plötsligt var det som att allting bara försvann, och sa att inget skulle vara där. Jag vet inte om det är skönt, för just nu medan jag känner mig nollställd vill jag bara börja gråta.

Och jag vet inte varför.

Det kanske är för musiken jag lyssnar på just nu, kanske för att jag ska åka ner till strömstad och vet att det kommer vara slut med Emil då, eller kanske bara för att jag älskar min vänner så sjukt mycket.

Allting kommer och går, killar, skola, arbete, pengar allt utom vänner. Eller en del vänner försvinner, men ni tjejer ni är allt jag behöver. Ni är mitt hjärta, min kärlek, mitt allt.
Jag finns här alltid, när ni än behöver det.

Emil älskar dig, du är min.

Kärleken Väntar