Jag ska inte diktera min kärlek till Emil nu, men jag tänkte däremot säga att jag är riktigt glad idag.
Ett tag för någon vecka sen så kände jag mig ledsen över allt. Speciellt när jag var ensamen. Jag blev bara hängig. Men det har försvunnit. Nu under påsken har jag och Emil setts knappt tre gånger som jag sagt tidigare. Men det är en bra sak. För då har jag hunnit sakna han mycket.
När jag såg han i måndags och onsdags så har vi bara suttit och pratat och skrattat. Som förut, jag har saknat det. Och Emil är söt (kanske lite långt skägg nu men han är söt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar