Nu kommer inlägget som jag inte har velat skriva på hela dagen.
Skriver jag detta kommer en del av mig som inte vill inse, inse att jag gjorde slut med Emil idag.
Tårarna rinner ner längs kinderna, nej dom rinner inte, det är mer floder som kommer.
När vi säger hejdå och jag ser Emils vackra ögon fulla med gråt, klarar jag det inte mer, jag sätter mig på cykeln och cyklar hem så fort jag kan. Sätter mig på trappan och tårarna bara väller fram. Försöker ringa Johanna och Sofia och jag börjar hyperventilera.
Sofia kommer springades, sen kom Johanna. Sen dess har jag inte varit ensam, tills nu. Mina vänner är de bästa som finns inget snack om saken!
Mitt hjärta håller på sprängas i tusen bitar när jag tänker på att jag får aldrig krama han, pussa på han, aldrig ringa han igen när något bra eller dåligt har hänt. Jag får ingenting längre, jag har tappat alla rättigheter. Det här var verkligen inte hur jag såg min dag sluta.
Men jag vill att han och jag skulle sluta som vänner och det gjorde vi. Men det gör så ont.
Imorgon ska jag hämta alla mina saker, jag gruvar mig för mycket för jag vet att jag kommer börja gråta direkt.
1 kommentar:
Lilla gumman. Egentligen förstår jag inte, för jag vet inte så mycket. Men du ska veta att jag finns här för dej. Thrue good times and bad. Du hjälpte mig när jag behövde dej, när jag knappt åt eller någonting. Du gav mig lite ljus i vardagen bara genom att vara den glada och spralliga JOhanna som du är. Nu ska jag finnas där för dig, jag lovar och svär. Såsom du funnits där för mig.
Skicka en kommentar