lördag 9 maj 2009

Det känns som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig
vart jag än går.


Jag låser in mig drar ner persiennerna och slänger världen på högen av alla
saker som jag bojkottar och jag duckar för alla speglar och blundar
så hårt jag kan och försöker glömma men hur kan man glömma sig själv?
och jag vet att andra har det värre men hur kan man känna sig så här grå?


säg någonting som jag kan spara på

Vad hände vad hände vad hände vad hände med oss
jag trodde jag äntligen hittat något jag kunde behålla

dina ögon åh dom som brukade vara det enda trygga jag visste
mitt hjärta det är svart och kallt och fult utan dig

1 kommentar:

HannahGrahn sa...

Always here for you. Trough good times and bad. I will hold your hand, forever!