Det är så här jag ska minnas dig, oss. Det finns inga ord jag kan skriva som inte gör ont just nu. Det är ett ekande hål. Du har lärt mig så många saker. Det är så mycket jag är skyldig dig. Jag kommer alltid minnas dig med ett leende på läpparna. Du var så speciell. Du gjorde mig hel när jag trodde att ingen annan någonsin kunde göra det. Jag älskade dig så mycket och du mig. Vår kärlek överlevde inte allt som vi trodde då. Men den övergick till vänskap. En stark vänskap.Jag är tacksam över den tid vi fick ha både som älskande och vänner.
Vila i frid Emil.
Jag kommer alltid att älska dig.
3 kommentarer:
VA vad har hänt ?! :(
Har försökt kommentera din blogg förut men det har inte gått, märkte nu att man bara kunde skriva med googlekontot
http://angelicato.bloggplatsen.se
emil var en nära och mycket god vän till mig under min uppväxt i Jokkmokk. Jag tänker på honom, jag sörjer honom djupt.
Känns meningslöst och svårt att såhär i efterhand skriva fina ord om min kompis, ord räcker liksom inte till, och kan inte förklara den sorgen och skulden jag känner i mitt hjärta.
Jag önskar dig frid emil.
nils bergqvist
Skicka en kommentar