Ja, jag saknar dig, hela tiden, dygnet runt.
Fast ärligt det har blivit bättre, kan inte säga emot det. Förut saknade jag dig varje sekund, men nu kan det gå väldigt lång tid innan jag gör det. Tänker inte heller på dig lika mycket, men fortfarande för mycket för att det ska vara bra för mig. Jag vet att du har ett liv därnere, men om jag betyder så för dig, kan du inte höra av dig mer? Det enda en flicka behöver är att veta att du tänker på henne, kanske bara genom ett litet sms, så man vet att du lever, och jag fortfarande finns i tankarna.
Du har snart nu varit borta i 8 veckor, alltså två månader, vi har inte pratat ordentligt på, ja, jag vet inte ens hur länge sen det var vi pratade. Det är kvar nästan två månader till. Allt kommer att ha ändrats då. Tänk om det inte fungerar, allt är dött? Vad har då allt det här lidandet för mening? Tänk om du får det erbjudandet, det som du inte kan stå emot och bestämmer dig för att stanna? Och vad ska du göra, stanna i lule för mig, bara för mig då?
Men tänk om allt blir bra, bättre än någonsin när du kommer hem?
Det här är inte bra för mig, för mycket tankeverksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar