söndag 12 oktober 2008

Vill, vill, vill

Snälla kan du inte komma hem?
Jag saknar dig och varje dag önskar jag att du kunde stiga in genom dörren och bara stå där, och se så söt ut som du bara kan. Le ditt vackra leende och säga att allt är bra nu, att du inte ska lämna mig mer. Sen bara krama mig, länge, så jag kan känna att du är verklig.
Snälla?

Tonight it feels like it’s hard to breathe
My lungs are filled with low self esteem
You’re the only one that really knows me
I miss you so much it hurts to the bone

Inga kommentarer: